Dagar har gått förbi, tid har förflutit. Tid jag mest såg som en transportsträcka fram till det som skulle komma. Till December, till det gula huset med hörntomt och äppelträd, mitt blivande hem. Nu är vi där och jag känner bubblande lycka. Och den är mer bubblande och rosa än förväntan om den var. Kanske för att transportsträckan innehöll så mycket mer än bara väntan på det som komma skulle. Frieri och bröllopsplanering. Sen sjukdom, sjukhus och tankar på döden. Sånt jag inte ställts inför tidigare. Inte det första och som tur är inte det andra. Det där mörka skrämde mig. Och transportsträckor är nu för alltid bannlysta från mitt liv.
Om besvikelse och nya tag
13 september 2009 vid 8:54 (Personligt)
Att en okänd kommenterar inlägg här på Vildängel utan att veta hur allting förhåller sig gör mig besviken, ledsen och arg. Därför är kommentargranskning nu aktiverad. Punkt och häpp. Snart är hösten här på riktigt, med gula löv och mörka höstkvällar och då tar bloggandet på Vildängel fart för att nå nya höjder.
