Efter att ha fått nya mail och kommentarer känner jag att jag vill skriva det här. Det som kanske inte framgått här på bloggen är att jag har varit inlagd på sjukhus i två omgångar. Den första på våren 2010 när jag var gravid och den andra nu i somras 2011. Man har testat flera olika läkemedel och andra behandlingsalternativ. Jag gick då också i terapi under cirka ett års tid. Inget har hjälpt. Sjukvården vet inte vad dom ska göra mer för mig. Så nu vet ni det alla som undrar varför jag inte tar emot hjälp. Jag har gjort det.
19 oktober, 2011
19 oktober, 2011 at 9:40
Jag har aldrig tänkt att du inte tar emot hjälp. Jag har snarare tänkt att ingen erbjudit dig den hjälp du behöver. Känn aldrig att du måste förklara dig, det finns inget tvång i din egen blogg. Ta hand om dig.
Kram
19 oktober, 2011 at 10:05
Nu kommer jag med en riktigt dum fråga här:
Är det alltså en riktigt svårbotad förlossningsdepression du lider av? Eller är det något annat också?
En stor, varm kram till dig. Tänker ofta på er.
19 oktober, 2011 at 10:08
Kanske är en av alla anledningar att inget hjälpt att du så förtvivlat längtar bakåt? Kanske blockerar längtan tillfrisknandet? Det är så sorgligt det du har gått igenom och fortfarande går igenom men det går ju tyvärr aldrig att gå tillbaka.
Du kanske inte har träffat rätt person att hjälpa dig än, eller så räcker inte två inläggningar? Har du provat att komplettera med alternativ medicin?
19 oktober, 2011 at 11:23
Det är svårbotad förlossningsdepression, väldigt kraftig ångest och tvångstankar. Kram!
19 oktober, 2011 at 12:33
Blir fundersam om du testat ECT-behandling? Det kan ge mycket effektiva och positiva förändringar på depression. Tungt att läsa om att du skall gå omkring och må så dåligt. Du skriver riktigt bra här på bloggen och hjärnan min går på högvarv då man försöker lista ut hur man skulle kunna ge dig lite hopp och ljus. Fortsätt kämpa på även om allt känns nattsvart, i något skede kommer det att ändra, det går bara inte att säga när!
19 oktober, 2011 at 13:16
Ingela… Jo jag gjorde ECT-behandling i somras. Det hjälpte inte. Tack för dina ord!
Allihopa… Tack för era ord!
20 oktober, 2011 at 9:14
Hej! Har hittat till din blogg via Linns blogg. Väldigt tappert att våga skriva allt som du gör!! En undran, nu har säkert alla läkare gjort allt, men en tanke som slog mig var hur är det sköldkörteln? Har dom kollat den. Antagligen men vid graviditet kan problem med sköldkörtel uppstå och man kan få hormonella rubbningar som påverkar humör och känslor. Min sambos faster har tex struma, nu fick hon inte det av en graviditet men innan dom hade hittat vad det var och hon fick medicin mådde hon så fruktansvärt dåligt att hon funderade på att avsluta sitt liv. När läkarna hittade rätt diagnos och hon fick medicin för det så blev hon helt återställd. Bara en tanke men värt att fråga. Kämpa på.
Styrka till dig.
Annika
20 oktober, 2011 at 9:21
Hej Annika… Jo jag har faktiskt fått problem med sköldkörteln också. Men eftersom jag blev sjuk redan under graviditeten så är det inte sköldkörteln som orsakat depressionen. Men jag äter medicin för sköldkörteln också.
Tack för omtanken!